En dryg månad efter utnämnandet besöker han ett helt annat börshus, Skeppsbron i Malmö. Jens Henriksson ska föreläsa på Sydsvenska handelskammaren och ämnet är föga överraskande Stockholmsbörsen.

Han gör klart för åhörarna att han väldigt gärna vill ha synpunkter på presentationen, eftersom han inte hållit så många än. Han skämtar, säger att han måste lämna mobiltelefonen på, och om den piper under föredraget så har Börsen kraschat. Men från telefonen hörs inte ett ljud. Det enda som låter förutom Jens Henrikssons röst är en antik klocka vars pendel slår varje kvart i Börshuset.

Publiken skrattar när han likställer USA och landets ekonomi vid en gammal Volvo 740 som trots allt oftast startar i tio minusgrader. Därefter ger han en kortfattad men pedagogisk beskrivning av Börsens uppbyggnad, finanskrisens orsaker och efterdyningar.

Två timmars föredrag och frågestund har gett mycket information om Stockholmsbörsen men nästan inget om personen Jens Henriksson, Lundabon som engagerade sig i Socialdemokraterna, gjorde ekonomisk och politisk kometkarriär och headhuntades av Nasdaq OMX.

När Sydsvenskan frågar om han kan tänka sig att göra intervjun i Lund istället för på Börshuset i Malmö, nappar han direkt.

– Vi kan väl ta en kaffe någonstans på LTH?

Det blir Studiecentrum, gamla UB.

Studenterna höjer knappast på ögonbrynen. Den svarta kostymen och röda slipsen döljs av en tjock täckjacka och lika rejäla vantar. Och här känner sig Jens Henriksson som hemma.

– Jag satt här i fem år och pluggade.

Först till civilingenjör med inriktning elektroteknik, sedan kompletterade han med en civilekonomutbildning.

Han växte upp på Väster i Lund och de första skolåren tillbringande han på Fågelskolan, som han kallar en ”arbetarklasskola, Lund var mera delat på den tiden”.

– Jag började som sexåring och var därför minst och sämst på sport. Men jag hade snälla klasskompisar, blev aldrig mobbad.

Ett skolår tillbringades utomlands, i statlig kubansk skola medan hans far, datalogilektorn jobbade med att undervisa kubaner i datorer.

– Lärarna gav eleverna stryk, inte mig dock. Mitt starkaste minne från Kuba är att jag pallade bananer.

Hans far, Sten Henriksson, har länge varit känd som aktiv vänsterpartist i Lund. Också mamma Ulla var engagerad. Själv valde han Socialdemokratin och parallellt med studierna gjorde han sig ett namn som studentpolitiker.

Tror du att du sparar pengar på banken? Då är du delvis lurad. Med en ränta som är mindre än inflationen eller till och med noll, står du där som en förlorare varje år när räntebeskeden kommer. Dina pengar har tappat i värde.

Ditt lönekonto betraktar banken som en ren service och något som du ska betala för. Det gör du bland annat genom att räntan är minimal eller inte finns alls. Där ska man helt enkelt inte ha mer pengar än absolut nödvändigt.

Men konton som har namn som Sparkonto, Kapitalkonto eller Placeringskonto är väl ändå så trygga som de låter? Inte om du vill att dina pengar ska behålla sitt värde. Få av dem har en ränta som når upp till inflationen och från det dras skatten på 30 procent.

Inte ens sparande i Riksgäldens realränteobligationer kan leva upp till namnet, då även den räntan ska beskattas.

En vanlig fråga från läsare är just hur man ska placera sina pengar så att de växer, utan att man behöver ta någon risk. Det trista svaret är att det inte går. Den som vill se pengarna växa, måste göra som bonden och riskera en del av skördeintäkterna på nytt utsäde. Eller starta bank.

Bankerna har höjt bolåne räntorna snabbare än Riksbanken höjt reporäntan.

Det förklarar bankerna med att upplåningskostnaderna ökat ännu mer. Men på många av sina konton, där bankerna lånar in pengar från sina kunder, lämnar bankerna låga räntor.

Sämst är de vanliga lönekontona hos de stora bankerna. Noll procent är det vanliga.

Eftersom inflationen ligger på drygt två procent innebär det en ren förlust att ha pengarna på lönekontot.

– Man ska inte ha sparpengar på ett lönekonto, säger Peter Borsos, kommunikationschef på Swedbank.

De stora bankerna erbjuder dock andra alternativ som ger något bättre villkor. Swedbank har 1,15 procent på sitt e-sparkonto med fria uttag. Nordeas förmånskonto med fria uttag ger 1,35 procent upp till 100 000 kronor och däröver 1,60 procent. Övriga stora banker ger liknande villkor. Fortfarande är det dock sämre än inflationen: Dessutom ska skatt på 30 procent dras på räntor över hundra kronor.

Peter Borsos på Swedbank medger att det är svårt att behålla värdet på pengarna genom att sätta in dem på ett bankkonto.

– Med ett lågt ränteläge och en inflation i normalläge är det naturligtvis svårt att få en real avkastning. Många tror att räntan gått upp mycket för att Riksbanken höjt fyra gånger, men reporäntan är fortfarande rekordlåg.

För den som är beredd att binda sina sparpengar i minst tre månader erbjuder bankerna högre räntor. Men att få en ränta som ger kompensation för inflationen är inte helt lätt. Det krävs bindningstider på tre år för att komma upp i räntor på 4 procent hos bankerna. Generellt är det så att längre bindningstider ger högre årlig ränta.

Men det är inte säkert att det är en bra affär att binda räntan i dag.

– Det kan se lockande ut eftersom räntorna är högre på bundet sparande. Men just när räntorna är på väg upp ska man fundera på att binda lån – inte sparande, säger Ylva Yngvesson, chef för Institutet för Privatekonomi på Swedbank.

Lönekontot ska inte vara en förvaringsplats för pengarna.

– Det man ska ha kvar på lönekontot är bara det man ska ha till utgifter för månaden. Pengar man ska ha lite längre fram och som buffert ska man ha på and ra konton, säger hon.

Den som söker sig utanför storbankerna kan hitta alternativ med andra räntevillkor som ändå omfattas av den statliga insättningsgarantin.

Marginalen Bank har marknadsfört sig hårt den senaste tiden. Det är en bank som bildats ur ett finansföretag som hade factoring – utlåning mot fakturor som säkerhet – som sin huvudsakliga verksamhet. 2008 togs verksamheten i Bank2 över och förra året köpte Marginalen en del av Citibanks svenska verksamhet.

Under maj månad flyttar Thule huvudkontoret och öppnar samtidigt sin första egna butik i Malmö.

– I och med Thule Concept Store lägger vi mer fokus mot konsumenter och detaljhandel. Det är en uppväxling mot den börsintroduktion som vi står inför, säger Fredrik Erlandsson, kommunikationsansvarig på Thule.

Utöver butiken i Malmö planeras även en i Stockholm. Thulebutikerna finns idag bara i London och Beijing. Försäljningen sker också i så kallade ”shop-in shops” på 670 ställen i Europa.

– Under 2011 ska vi dubbla antalet shop-in shops, vi har en ambitiös agenda.

Planen är att sudda bort Thules stämpel som takboxföretag.

– Många ser oss som en underleverantör till bilindustrin men takboxarna utgör bara 15 procent.

Sortimentet består också bland annat av cykel- och kajakhållare, väskor, snökedjor och släp.

Malmöbutiken och det nya huvudkontoret kommer att ligga nära Mobila i den lokal som en gång huserade Malmö strumpfabrik. I dag har Thules huvudkontor på Segevång.

Peder Zetterberg har bara varit vd på det färgglada kontoret i två veckor men färgerna har redan påverkat honom.

– Vi måste vända från rött till svart. Vi hoppas inte, vi ska. Så är det, säger han med eftertryck.

Nu är visserligen svarta siffror finanssvenska och en helt annan färgsymbolik än den som pryder väggarna på Brios huvudkontor i Västra hamnen i Malmö.

I förra veckan utsåg den oberoende branschorganisationen Superbrands Sveriges starkaste varu märken. I toppen dominerar tre globala jättar: Ikea, Apple och Google. Men redan på plats nummer elva har en liten skåning lyckats klämma in sig. Leksakstillverkaren Brio är Sveriges elfte starkaste varumärke. Med tanke på att Brio har ungefär lika många anställda som ett enda Ikea-varuhus är det en imponerande prestation. Dessutom är bolaget ekonomiskt skadeskjutet och har knappt råd med annonsering.

På börsen värderas Brio till runt 175 miljoner kronor, vad själva varumärket är värt är nästan omöjligt att säga. I årsredovisningen står det 64 miljoner kronor men det är bara goodwill från ett tidigare återköp.

– Det som står där är bara en bråkdel av vad varumärket är värt. För en stor leksakstillverkare kan varumärket Brio vara en fantastisk tillgång, värt otroligt mycket. Problemet är att man måste diskutera kassaflöde, säger Peder Zetterberg.

Just kassaflöde, hur mycket pengar som går in och ut ur företaget under en period, är inte Brios starkaste gren. Under de nio första månaderna 2010 gick 110 miljoner mer ut ur företaget än vad som kom in. Ett resultat lika dåligt som varumärket är bra.

– Jag skulle drista mig till att säga att jag tror att Brio trots att det inte funnits pengar till att stötta det är ett väldigt välskött varumärke, säger Peder Zetterberg.

Utanför Brios huvudkontor, vägg i vägg med högskolan står fyra stora bokstavsklossar som tillsammans formar Brios logga. Det var 2005 som arbetet med att förnya Brios varumärke tog sin början, bland annat genom att den gamla loggan byttes ut. Dessutom målades varje våningsplan på kontoret i en av de nya Brio-färgerna. Just nu arbetar man på Brio med att ta fram värdeord som ska definiera företaget. Trots storförlusterna och det pressade ekonomiska läget är det första, och hittills enda, värdeordet glädje.

– Glädje är ett naturligt ord. Jag vill göra sådant här enkelt. Man ska kunna väcka vem som helst klockan tre på natten och fråga vilka är värde orden? De handlar om att alla som jobbar här ska kunna leva varumärket, säger Peder Zetterberg.